Ve Sengeti

Goawtenl — Ii no, er et dæ, Hans Buhl,
a kund ett fåsto, hwem de wa dæ kam gongend;
ja, do hå wolsajt wan te Møød i æ Skuel,
a hoor nok få let sien, hwodan dæ bløw sungen.
Nææj, såen nued goer a no ålde atte,
a tøgges ett, de er æ Umååg vaer,
a passe mi Arrbed å swåer mi Skatte,
å legge mæ, næer a hå fåt mi Natte,
å blywe fåresten ve de, a hå laer.

Men a håe no da wan der en jenle Gong,
de wa Kjesten, mi Kuen, dæ villd, vi skuld hen,
da hoor vi en Tåål, åå så long, så long,
a lowwet, a skuld ett kom så haste igjen.
De wa en Professor fræ Kjøvenhawn,
hans Tegst wa — ja, no ka a ett kom o en —
å a hå nok osse glemt hans Nawn,
a véd ett, om hans Tåål hå wan nowwe te Gawn,
men Kjesten å mæ kund da ett fåsto en.
Der æ kons jet, der ino sto mæ klåer:
den Kroon, vi ga ud, kund så godt ha wan spåer!

A tøgges de æ gal, te en såen ska betåål
få nued, en ka slæt ett fåsto;
hwa ska vi mæ ålld di studieret Kåål,
di ka blyww o djer ejen Mødding å gåål.
— Do kund da ett lii gi mæ en Skro?

Teksten forekommer i følgende publikationer:

Megstur af Anton Berntsen (1925)

Udvalgte Jydske Digte 1948 - andet bind af Anton Berntsen (1949)

Udvalgte Jydske Digte 1968 af Anton Berntsen (1968)

Tilbage